scenen är din
Vattendroppen når kranens mynning. Darrar till lite. Hänger kvar. Tittar med förskräckelse ner mot vad som komma skall likt en sjuåring högst upp i hopptornet, ivrigt påhejad av osäkra pojkar säkra i grupp.
Du når dagens gryning. Din kropp vaknar till så smått. Du ligger kvar. Blir för sjutusenfemhundraåttioåttonde gången medveten om din existens och känner efter några sekunder av vaksam tystnad hur ångesten sköljer över dig, plötsligt också medveten om vad som komma skall. Du hinner inte längre – en dröm blixtrar till framför ögonen. Du; överläge, nävar knutna, adrenalin i blodet, pondus i rösten – ett lejon med byte i sikte. Han; underläge, handflator framför kroppen, nästintill maxpuls, röst som snart spricker – en stelfrusen gasell.
Du gnuggar gruset ur ögonen, ligger kvar. Låter tårna andas. Tittar i taket – de ljusbruna fläckarna – minns hur de kom dit. Ler. Ny blixt. Du, på väg in till kontoret; bestämda steg, rak i ryggen, blicken rakt fram. Du vet vad du ska göra. Blixt. Du, sittandes vid frukostbordet, mobiltelefonen i handen och förväntan i bröstet. Hon, med triumf i rösten: ”Idag gör du det, idag vågar du.”
Du fluffar till kudden, lägger den på högkant mot väggen och sätter dig upp till hälften. Vad är det drömmen försöker säga dig, vad vill den dig egentligen? Som om den hörde din bön… blixt. Du sitter på bussen. Tar upp mobilen. Datum: 2012-05-22. Sms: ”Vad gör du?”. Du svarar: ”inget särskilt, på väg till jobbet”. Du tittar upp. Den här bussen tar dig inte till ett kontor.
Vattendroppen släpper taget. Du reser dig upp och sätter fötterna i golvet. Manuset är redan skrivet. Scenen är din.
——————
Vissa dagar är ni 20. Andra 30-40. Ibland är ni bara 7. Vilka är ni som hittar hit? Skriv några ord, berätta er livshistoria (kan förstås göras till kasperenglund@live.se om ni tycker det känns lättare så) eller länka bara er blogg eller hemsida( om ni har någon).
Fridens liljor,
K
Droppen som darrar och hänger kvar, det måtte väl vara en referens till Boyes “Det gör ont när knoppar brister”? Spoken word är ju dödligt intressant Kasper.
Jag har en tendens att återvända hit med jämna mellanrum och varje gång tänker jag ungefär såhär; smartsmartsmart. precis sådär och undra vem personen som skriver är egentligen.
Det är första gången jag besöker dig, men jag må säga att det är inte sista. Jag älskar orden, språket och både skrivandet och läsandet. Och du verkar vara så himlans bra och intressant.
Jag önskar att jag fortfarande skrev så mycket som jag gjorde för något år sedan.
Du är bra.
Måste kännas jävligt fett att wrapa it up med ett K, som om du var en lantmätare på väg till ett slott liksom.
Åh förlåt, en liten Kafka-homage bara.
Hihi ja jag är då full av överraskningar!
Via stockholm under ytan idag 1a gr<3