Skip to content

Att göra livet lite mindre kort

16 november 2009

Livet är kort säger man ju ofta. Egentligen är det ju ingenting annat än en fet jävla lögn, jämför du med allt annat existerande finns det ingenting som är längre. Livet är det längsta vi har.

Men vi nöjer oss inte, trots dess längd känns det ju så kort. Kanske är det på grund av hur liten del av våra liv vi faktiskt lever? Jo, rent naturvetenskapligt lever vi förstås hela tiden men hur stor del av våra liv tillbringar vi väl inte oroade över vad som eventuellt kanske möjligtvis komma skall, trots att vi inte kan värja oss mot det. Om det ens händer, oftast oroar vi oss ju bara för saker som ändå aldrig händer i slutändan.

Under de senaste 1200 sekunderna av mitt liv har jag suttit och kollat på en intervjuserie av Spoken Word-poeten Oskar Hanska, där han har ställt dessa två frågor till skrivande människor av olika slag:

  • Vad är det bästa med skrivandet?
  • Vilket är världens bästa ord?

Eftersom att det enda jag gör med mina texter är att arkivera det i pärmar, på datorn och i en blogg med ytterst få läsare har turen ännu inte fallit på mig att få bli intervjuad av Oskar Hanska. Jag är ju varken spoken word-poet eller författare, i alla fall inte ännu. När jag satt och kikade på intervjuerna slogs jag av tanken: varför svarar jag inte bara på frågorna själv?

Sagt och gjort, här kommer mina svar:

Livet är som sagt det längsta vi har, men ändå känns det oundvikligt att det ibland känns alldeles för kort. Det bästa med skrivandet är därför att man kan stanna tiden. Genom att beskriva, spegla, föreviga alla passerande, till synes futtiga små ögonblick gör man livet lite mindre kort. Genom att skriva gör du dig odödlig; din kropp dör men du lever vidare genom dina bokstäver som står skrivna i sten.

På delad förstaplats hamnar den terapifunktion skrivandet har. I ett alldeles för trångt huvud med på tok för många tankar är det svårt att få någon struktur överhuvudtaget; man vet inte vad man vill, hur man mår, vad någon egentligen menade med sina ord. När man förvandlar känslor, tankar, idéer till ord är det som om allting blir så tydligt. Från att ha varit något abstrakt och svårfångat blir det istället till någonting man kan ta på, någonting man kan utveckla vidare. Känslan som säger att det där du precis skrev ner kommer aldrig försvinna, det finns där att ta fram och titta på precis när du vill, du slipper dessutom känna det mala konstant i huvudet är så häftig att man inte kan låta bli att skriva.

Världens bästa, finaste, vackraste ord då?
På denna fråga svarar de flesta solnedgång, kärlek eller vinternatt. Då menar de givetvis betydelsen av ordet och inte själva uttalet.
Mitt absolut vackraste ord är mojna. Lyssna bara på hur det låter, smaka på det. Så mjukt och fint. Om vinden mojnar innebär det att den avtar, vilket dessutom gör ordet väldigt vackert om man syftar på själva betydelsen.

Så, nu har jag förevigat klart för idag. När jag ändå nämnt Oskar Hanska måste jag säga detta: ni kommer ångra er om ni inte besöker hans hemsida nedan, klickar er vidare in på projekt och tittar på hans framträdanden!

Oskar Hanska

Här har ni dessutom Marcus Birro som svarar på de två magiska frågorna:

Fridens liljor,

/K

Annonser
One Comment leave one →
  1. 12 mars 2010 20:03

    ruggigt målande o intressant du skriver!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: