Skip to content

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

21 juni 2010

Sitter och funderar på det här med seriositet. Eller snarare det här med att vara seriös, allvarlig (seriositet låter faktiskt onödigt seriöst).

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. En tänkvärd bok jag läste ut idag. Handlar om etikforskaren Ann Heberlein som är bipolär, manodepressiv eller vad som nu är den rätta benämningen. Men mer än någonting handlar det om livet och döden. Om hur jävla svårt det kan vara. Hur missförstådd man kan bli. Som snygg, lyckad, välklädd, tillsynes självsäker kvinna kan man väl inte vara olycklig. Om självmord. Hur ingen egentligen har rätten att hindra någon från att ta sitt eget liv, samtidigt som det inte går att se allting sådär logiskt hela tiden: 80 procent av de som blivit hindrade från att begå självmord har uppgett tacksamhet över det (exakt hur trovärdigt nu det är).

Självmord är en sån grej man absolut inte vill ta i, det är ju rätt naturligt. Fyfan vad långt ner på diskussionslistan det kommer. Men ändå finns det där. Tusentals människor bara i Sverige varje år. Det kommer inte försvinna bara vi blundar. Egentligen: varför kan vi inte prata om det? Visst, det är inget man pratar om i fikarummet med kollegerna, inget man skämtar bort… men med vänner och familj? Människor man känner att man kan slänga ut vad som helst i luften framför, utan att behöva ursäkta sig.

Jag har bara så svårt för människor som aldrig, aldrig, aldrig kan vara seriösa. Som ska skämta bort allt hela tiden. Som om hela livet vore ett skämt, inte värt att ta på allvar. Livet är vackert, roligt, underbart men inget skämt. Det finns nämligen en massa skit också och det kommer inte att försvinna. Kan vi inte prata om det då istället? Vi behöver inte älta det i oändlighet, bara vidröra det.

Frid,

K

Annonser
One Comment leave one →
  1. 30 juli 2010 20:36

    Jag läste ut den här boken i april-maj någon gång, och den satte sig verkligen under skinnet på mig. Väckte tusen frågor och tankar i mitt huvud. Den är verkligen tänkvärd. Det är synd att man inte läser såna här böcker och tar upp ämnet i skolorna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: