Skip to content

oliktänkande, santiago de compostela och studier

20 oktober 2010

santiago de compostela har funnits i mitt bakhuvud ända sedan en väns farsa tipsade oss om det för länge sedan över en öl… tittat runt på diverse resedagböcker och artiklar och blivit än mer peppad. santiago de compostela är en vallfärdsort i nordvästra spanien dit människor vandrar varje år: religiösa som ateister, sökare som ickesökare. jag vet inte vad som lockar mig riktigt, inte är det graven till en av jesus apostlar, jakob, i alla fall (som verkar vara den ursprungliga anledningen). kanske är det utmaningen. kanske det meditativa i att vandra långa sträckor under tystnad, men samtidigt träffa en massa människor av olika typer som har helt olika skäl till varför de gör det. någonting annorlunda.

+++

en kursarkompis har en vän med helt annorlunda åsikter än mig och honom, något som föranlett mer eller mindre vilda diskussioner när vi kollat på fotboll tillsammans. han är nyliberal och försvarar på ett ytterst filosofiskt plan bland annat den starkes rätt och det bra med egoism. denna hatkärlek man har för oliktänkande! intressant att fnula kring. även om mycket av det han säger låter helt off base i mina öron kan jag inte undvika att älska att han finns där. älska oliktänkande människor. dom tvingar en att ompröva, hitta nya vägar, formulera vad man egentligen tycker… särskilt bra för en som mig som räknar sig själv som vänster men inte har solklart för mig varför. hur frustrerande diskussionerna än kan bli är det något fint med det.

jag har svårt att hata människor som tycker olika, har aldrig fattat grejen med att folk ska kallas borgarpack och sossepack så fort man har olika ståndpunkter. det är ju bara kontraproduktivt, man förstår inte direkt varandra bättre när man smutskastar varandra, det slutar med att båda barrikaderar sig i försvarsposition och då och då sticker fram huvudet och kastar skit på varann.

+++

det här med studier. att man alltid lyckas skjuta upp saker och ting! för mig handlar det nog mest om att jag har så lätt att ge upp. när jag väl har fattat något, mer eller mindre, har jag inga problem med självdisciplinen och sätter mig gärna ner och gör vad jag ska. men så fort det börjar ta emot drar man sig för det, och när man väl fått tummen ur och börjat studera och märker av precis de där svårigheterna man gått och oroat sig för är det lätt att man halkar över till annat. precis som jag gjort just nu.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: