Skip to content

oss maskiner emellan

31 oktober 2010

Han sitter på bussen, i hans öronsnäcka ringer telefonen. Det är hans flickvän. Snäckan. Han älskar sin flickvän Snäckan mer än något annat. Han hoppas att det är hon som ringer. I öronsnäckan hör han hennes röst. Hur hon berättar att det är slut. Att hon hämtat sina saker, slängt in sina nycklar. Att hon behöver vara själv. Telefontyst. Klick i öronsnäckan, ögonsvart. Han sitter kvar och försöker se ut som ingenting utöver det vanliga har hänt.
Ensamhet.

De sitter och dricker vin och pratar i soffan. Håller på att bli ihop. Hon berättar om ett gammalt minne från en resa hon gjorde. De bodde på en strand. Hon och hennes ex. Han står inte ut vid tanken på något ex. Han stelnar till och tvingas gå in på toaletten. Han klämmer sitt lillfinger under foten för att den fysiska smärtan ska ta över. Svartsjuk. Det är det sista han vill ge henne. När han kommer ut igen gör han allt för att verka som vanligt. Han lyckas. Hon märker inget.
Ensamhet.

En kvinna står i baren och dricker flera drinkar i rad så att hon ska våga gå fram och fråga om en han vill följa med hem. Till sist gör hon det. Han svarar nej, han är alldeles för full.
Ensamhet.

De ringer och frågar om hon ska följa med på den där festen inne i stan. Om hon bestämt sig. Hur svaret att hon inte hinner blir. Att ett fall ska upp i rätten och mycket att göra och stå i. Hon och väninnan skojar lite om hennes upptagenhet. I själva verket är det enda hon tänker göra att sätta sig ner framför spegeln och tycka att hon är ful. Att hon aldrig någonsin kan slappna av bland folk så länge hon är så här ful.
Ensamhet.

En man står i baren och dricker en öl. Bredvid en nästan orörd Tom Collins. Hans blind date har precis lämnat stället. Hon sa att hon skulle gå på toaletten men han såg hur hon smet ut genom entrén. Han står kvar och dricker sin öl och försöker se oberörd ut. Om någon skulle sett. Han vill inte se misslyckad ut. Han kommer stå där i någon timme nu för att det inte ska vaerka som om hon liksom bara drog. Han försöker se avslappnad ut. Han skämtar med bartendern. De skrattar.
Ensamhet.

En liten flicka är med sin mamma i leksaksbutiken. Hon står bredvid en prinsessklänning med spö och krona. Hennes hand håller i klänningskanten. Hon frågar sin mamma om hon inte kan få en sån. Mamma svarar att lilla gumman, jag är ledsen men det där är inte alls din stil.
Ensamhet.
– ur halleluja liksom (bob hansson)

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: