Skip to content

skrivdepression

11 november 2010

Varför skriver du alltid så deppigt?

Frågan jagade honom. De trodde att det bara var en oskyldig fråga, men det var så mycket mer. Det var knotiga fingrar som tryckte upp hela hans jag mot väggen, sex ord med en unken, ofrånkomlig andedräkt som tog sig in och vände upp och ner på hans hjärna så till den grad att han inte förmådde tänka klart.

Var han verkligen en deprimerad människa, en kille med en negativ syn på livet? Frågeställningen skrämde honom. Han hade alltid sett sig själv som en person med ett leende på läpparna och inbillat sig att alla andra också gjorde det. Hade han gått genom hela livet utan att märka någonting?

Om allt detta nu stämde: hur hade han kunnat bli så här? Vad hade format honom till den han var idag? Hur kunde en uppväxt i ett villaområde plus lagom lyckliga föräldrar med lagom bil, lagom inkomst och 1,2 husdjur göra honom till en nedstämd person? Är det brist på motgångar, brist på tuggmotstånd? Inga kontraster, inga dalar som kan banka in i skallen hur jävla fantastiska topparna faktiskt är.

Eller.

Så är det kanske bara jag som saknar förmåga att skriva variationsrikt, hörde han sig själv säga.

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 11 november 2010 17:19

    Kanske är det bristen på kontrast, ”tuggmotstånd” eller så är du inte så deppig. Jag har inte upplevt det så iaf.

  2. 11 november 2010 19:00

    Tack för dina ord. Vi får se vad det landar i. Du verkar vara på gång själv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: