Skip to content

tänk om

14 november 2010
(Beauty in everything)

Tänk om jag skulle bo i en by tillsammans med sisådär en-två miljoner andra. Nej, inte andra djur. Eller jo, det finns djur också, men en-två miljoner av min egen sort. Människor! Som fungerar precis som jag! Med blodomlopp, tvångstankar, dålig morgonandedräkt, allt det där! Sjukt, eller hur?!

Jag skulle aldrig behöva vara ensam, med två miljoner vänner skulle problemet snarare bli att hinna hänga med alla. Men det om något vore väl ett lyxproblem.

Okej, två miljoner polare är väl att ta i. Jag kan räkna bort dom som har så extrema åsikter att vi aldrig skulle kunna gå ihop (hatar invandrare, anser att män är mer värda än kvinnor, vita mer värda än svarta osv.). Vips! Ett antal tusen borta. De som bor sjukt långt ifrån mig kan också räknas bort, de har ju andra att hänga med som bor närmre. Där ryker säkert en halv miljon. Och nog för att barn är underbara, men de under 12 år hänger ju ändå bara med varandra och leker med lego, läser KP, spelar tv-spel eller vad de nu pysslar med. Och för att inte tala om de som ligger på ålderdomshemmen utan talförmågan kvar. All cred till att ni kämpar, men jag vet inte om vi kan hänga utan att det blir lite väl trist stämning. Nåväl: 300 000 puts väck!

Det går säkert att fortsätta räkna bort om man har lust. Men! Jag har fortfarande minst en miljon vänner kvar. För att hinna träffa en stockholmare per dag i hela mitt liv skulle jag behöva leva i knappt 2 800 år, och all cred till forskningen men det kan bli lite knepigt. Skulle jag däremot träffa 40 pers om dagen skulle jag bara behöva leva i 70 år.

Okej, ekvationen går fortfarande inte riktigt ihop. 40 pers om dagen, då skulle jag bara hinna träffa varje person i tjugofyra minuter (förutsatt att jag inte vill offra min åtta timmar långa skönhetssömn). Säg att vi istället delar upp det på detta viset då:

5 personer träffar jag var för sig

Sammanlagt 15 personer träffar jag i grupper om 5

12 personer träffar jag i grupper om 4

8 personer träffar jag i grupper om 2

Så! Nu blir det drygt en timme per grupp. Alla nöjda (bortsett från att vissa människor nu får större chans att lära känna mig, men skit i det).

Men det funkar ju inte såhär. Det vet vi ju. Vi har inte tid för varandra. Det är som om det är något osynligt avstånd mellan oss. Där vi sitter på bussen. Där vi står i kön till Icakassan. Där vi möter varandra på stan. Som om vi tror att just dom vi möter varje dag är av en annan sort. En sort som inte behöver ventilera saker ibland. En sort som inte tvivlar på livet ibland. En sort som inte kan gå från deppig till lycklig bara på grund av en blick.

Inne i en konstig period just nu känns det som. Hittade den här texten i en gammal mapp på datorn hemma i Stockholm, så tyckte det var dags att den såg dagens ljus. Dra inte för stora växlar bara.

K

Annonser
One Comment leave one →
  1. 14 november 2010 21:56

    Tycker om den lilla kursiva texten & jag tycker det är facinerande att du suttit & räknat ut hur mycket tid man faktiskt skulle ha för sina vänner om de var ungefär en miljon. Kanske borde man fundera lite över hur människor med 700 facebookvänner hinner umgås med dem alla.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: