Skip to content

tillvarons bräcklighet del 3

02 december 2010

Del 1 och del 2 hittar ni i tidigare inlägg.

När jag kom hem – för det är vad jag kallar det även om det inte känns som det – hur ska man kunna känna sig hemma någonstans när man inte känner sig hemma i sig själv? – klev jag rätt in med mina iskalla fötter fortfarande iklädda sneakers. De där vita, slitna jag haft i säkert fem-sex år nu och som, om det inte vore för affektionsvärdet, borde ha bytts ut av hygienskäl för ett bra tag sedan. Den smälta snön under sulorna gnisslade mot golvet när jag med bestämda steg gick direkt mot fönstret i sovrummet. Som om jag gick på autopilot. Öppnade. Inte för att hoppa, utan för att släppa in den bitande kylan, så det nästan kändes som om jag stod kvar där ute på broräcket och fortfarande hade möjligheten att göra det. Att se verkligheten i vitögat fanns inte på kartan.

Jag blickade ut över Kärrtorps centrum från min tvåa på sjunde våningen. Korvmojen var nedsläckt, torget var tomt och tunnelbanan hade slutat gå för länge sedan. Här hade jag bott i alla år och aldrig hade jag haft en tanke på att flytta. Trodde de. Det var nämligen vad jag hade svarat varenda gång någon frågat, noga med att låta lugn och inte som om jag intagit någon slags aggressiv försvarsposition. Som med alla förorter fanns den ytliga charmen alltid där någonstans. Att heja på Abbe i korvkiosken varje morgon småstressandes till tunnelbanan, nicka igenkännande till Konsumpersonal även om de inte satt i kassan och det vackra i att då och då lägga märke till hur torget och dess omgivning förändras samtidigt som grundpelaren står kvar: den lokala teatern som år efter år stretar vidare med på gränsen till otillräckliga medel.

Fortsättning följer, såklart.

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 02 december 2010 14:01

    Det finns nog lite av en sadistisk ådra i dig, det är ovänligt att dela upp det sådär 😉

  2. 03 december 2010 22:13

    Oh vad jag gillar den här novellen – och det är perfekt att dela upp den egentligen!

    sv: Det är (tyvärr?) inte jag på fotona, men tack. (:
    Ohoh, ser fram emot din fortsättning – och att jag ska ha en hel hög med inspiration när det blir min tur igen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: