Skip to content

tillvarons bräcklighet del 5

06 december 2010

I tisdags ringde Johanna igen. Under mina tjugofem år här på jorden var hon den enda som verkligen hade brytt sig, och det var ingen efterkonstruktion färgad av min hopplöshet. Jag kom till som ett misstag, pappa han inte dra ut den i tid inne på en krogtoalett och de skilde sig redan innan jag var född. Dåliga odds redan från start skulle man kunna säga. Ingen av dem var redo för det i de sena tonåren de festade sig igenom och deras arbetarursprung gav dem heller inget försprång i vuxenlivet. Mamma gick bort tidigt, cancerns slumpmässiga och skoningslösa natur satte spår i mitt och pappas liv och vi hanterade det på våra egna sätt – vi knarkade. Jag serietidningar och han alkohol, hasch, koks, tabletter… allt han kom över. Så småningom tog det även honom – jag hittade honom liggandes på badrumsgolvet en morgon, endast iklädd ett svart linne på den kraftiga överkroppen och med en utspilld pillerburk bredvid sig. Vid den tidpunkten var jag bara elva så jag förstod inte fulla vidden av händelsen, men en del förstod jag. Jag hade redan hört det de sa åt mig, att Gud aldrig ger oss bördor tyngre än vi kan bära på, men jag visste direkt att de hade fel. Varför gav Gud somliga allt och andra ingenting? frågade jag mig där jag satt bredvid pappa, nedsjunken mot ett element i det trånga badrummet i tvåan i Högdalen.

Hårda tider kräver att människor anpassar sig och lär sig hur man tar sig fram, och jag var ett studieexempel. Dess värre inget varnande studieexempel, då den mest anpassade människan överlever i vårt moderna samhälle och så länge du har slips, kortklippt hår och en förmåga att likt en kameleont skifta färg beroende på situation kommer alla tro att du mår bra. Att din historia saknar långa stycken av förvirrade meningar som aldrig tycks ta slut eller komma fram till något. Alla har ju fullt upp med sitt så varför stoppa huvudet under ytan och känna det iskalla vattnet som kallas verkligheten?

Fortsättning följer.

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 06 december 2010 13:06

    Man kan undra vart allt mörker kommer ifrån.

  2. 06 december 2010 14:47

    svar: ja, du har sagt det tidigare. varje gång någon säger något sånt blir jag så rysligt glad. jag hoppas verkligen att det kan bli så någon gång!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: