Skip to content

När är man integrerad?

07 december 2010

Frågan ställdes i P1:s Konflikt för några veckor sedan. Alla pratar om en misslyckad integrationspolitik, men menar vi ens samma sak med integration?

En reporter besöker Vilhelmina, orten som hamnat i tidningen Fokus lista över sämst integrerade orter flera år i rad, och där menar en inhemsk att man är integrerad när man ”är en medelsvensson, jobbar och har familj”. ”De sitter ju bara vid datorerna i biblioteket, det verkar inte som att dom är intresserade av att ta kontakt med svenskar och komma in i samhället”, klagar ett gammalt par. Har ni försökt ta kontakt då? ”Nej, inte en enda gång. Vi har ju fullt upp med vårt: familjen, våra föreningar och så.”

En annan reporter har intervjuat invandrade som bott i Sverige uppemot 30 år men fortfarande svarar nej på frågan om de känner sig integrerade, trots att de har jobb, familj och behärskar språket väl. De upplever att de behandlas annorlunda hos läkaren, i affären, på jobbet.

Kan vi ens sträva efter att de som kommer hit ska bli integrerade när vi inte ens vet vad vi menar, när minsta tillstymmelse till ickesvenskhet gör att vi ser en invandrare (trots att denne slutat vandra för länge sedan, eller kanske aldrig ens vandrat)?

Varför måste olikheter automatiskt leda till att vi behandlar folk olika? Vi ser dom såklart, det ska vi, vi har olikheter och ska inte tvingas in i samma form. Invandrade människor ska inte få håret tvångsfärgat blont och tvångsmatas med Kalles kaviar och vi ska inte inte börja bära burka och sluta fira jul. Vi ska mötas på mitten.

Ordet integration skulle kunna definieras som enheter som fogas samman till en större enhet. Men det innebär inte att de mindre enheterna ska upphöra som just enheter.

Inte helt lätt det här.

Annonser
One Comment leave one →
  1. 07 december 2010 9:26

    Jag tycker sådana där frågor är så hemskt svåra. Gick i en klass som enda svensk så för mig är det underligare att vara i ett rum med bara svenskar än tvärtom. När alla är olika när man växer upp slutar man tänka på VAR folk kommer ifrån eller VARFÖR de äter udda saker eller pratar ett annat språk, det var så naturligt. Många av mina utländska vänner pratar perfekt svenska och är det man skulle kalla integrerade men själva så känner de en tomhet, brist på identitet, de är inte som deras familj eller utlänska vänner och de är inte heller riktigt svenska, bara nästan. Att eftersträva att de ska vara precis som oss är att råna dem på deras identitet och rötter, att mötas på mitten låter faktiskt riktigt bra. Vi får också ta och anpassa oss efter dem precis som de får anpassa sig efter oss.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: