Skip to content

tankar om fötter och livet som gått

19 februari 2011

Att plugga kan ibland vara som att äta broccoli som barn. Man skippar det gärna (där slutar jämförelsen). Just nu känns det dock faktiskt rätt bra, men jag kände att jag behövde en liten paus och det mynnade ut i denna lilla text:

Där stod jag, med kylskåpsdörren på glänt, och åt direkt ur jordnötssmörsburken som en annan frånskild trebarnsmorsa. Jag borde inte hade dragkamp med ska du låta ett sånt godtyckligt påstående styra ditt liv och förlorade. Som vanligt. Det var inte så att jag borde inte kunde skylla på dålig form eller så, jag borde inte var alltid i dålig form! Det finns minsann något mer bakom allt det här att gräva i, konstaterade jag som om jag precis hade kommit på något nytt, innan jag insåg att gräva var precis vad jag redan gjorde. I burken. För sjunde gången. En djup suck lämnade mina läppar och dunsade i golvet. Jag sänkte blicken bortom burken, via det slitna babyblå nattlinnets slitna nederkant ner till mina fötter. Vad är fötter bra för anyway. Ska minsann alltid dundra in i saker till höger och vänster. Gnäller om att skorna är för små och att de minsann borde bli omhändertagna lite mer. Ett spa kanske? Man ska ju inte döma saker efter dess utsida förstås, men det var svårt i fötternas fall. Och ändå var deras utseende, som skulle få en 40-årig oskuld att springa och gömma sig, inte deras största problem. Hm. Varför tänker jag ens på dom? Bjuder in dom till det sprakande, exklusiva, spektakulära, konstanta konfettiregnet som stavas min tankeverksamhet? Hur många normala människor tänker på fötter i detta nu? Eller ens under sin livstid? Blir ju just snyggt: ”Mina memoarer: tankar om fötter och livet som gått.” Fan. Jag borde gå och lägga mig igen.

Annonser
One Comment leave one →
  1. 20 februari 2011 20:00

    🙂 Jag tittar alltid på fötter (om chansen ges) för jag har en föreställning om att man kan se en människas skönhet i proportionerna mellan tår och fot och häl och att formen (runda, rektangulära, spetsiga…) skvallrar om människors egentliga karaktär. Det är ju underligt, hur man kan tro att endast vackra människor har vackra fötter, men det är väl inte det att de måste vara vackra, det är viktigare att de stämmer överens med intrycket jag fått. (Nu blev det nog flummigt men jag är halvvägs in i John Blunds land när jag ligger här med mobilen och kikar på dina texter.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: