Skip to content

jag minns, på något sätt del 2

09 april 2011

Läs del 1 här.

Att tio symboler kan väcka så mycket till liv i en människa är lika fascinerande som skrämmande. Jag befann mig inte längre på kyrkogården, utan i staden vi bodde i under april månad för tio år sedan. I vanliga fall brukar man behöva några månader innan man känner sig som hemma; i lägenheten, kvarteret, sig själv. Hitta billigaste mataffären och favoritcaféet, lära sig vilka grannar som är pålitliga nog att få vakta katten och vattna blommorna och var groparna att undvika med cykeln ligger i gatan. Inte denna gång. Den första april snubblade vi in med våra liv nerpackade i ett fåtal flyttkartonger; vilsna i staden, världen, oss själva. Sexton lätt rödmosiga ansikten vände sig åt våra svettpärliga där lådorna kom bärande på oss in bland all grönska på gården. Kvällen var kylig men det välkomnande ni gav oss och de groggar ni bjöd på gjorde sitt för att värma oss, och jag minns insikten av att dessa små undflyende ögonblick är precis så perfekta som vi skapar dem.

Annonser
3 kommentarer leave one →
  1. 10 april 2011 0:57

    Inspirerande! Vill ha mer!

  2. 07 maj 2011 9:59

    så himla vackert.

Trackbacks

  1. jag minns, på något sätt del 3 « Tankeföda

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: