Skip to content

kramar av en försupen polis

17 maj 2011


Hon slickar på kortet innan hon tar upp det så där som gamlingar gör och säger vilken resa hördudu med ett tacksamt leende efter en halvtimmes promenad och kisar på korten med sina djupaste orosfåror rynkade i ansiktet när jag lär henne finns i sjön varenda gång och skrattar förnöjt varje gång jag lärt henne.

Hon betonar vikten av att man minsann ska äta all mat för det har dom sagt och dom som petar i maten kunde lika bra få vara utan och tackar alltid minst tio gånger för maten och ojar sig då och då kring att glömskan är hennes värsta fiende följt av ett men sådant är livet följt av som anita lindblom sjöng en gång i tiden, tänk vad fint hon sjöng och hur länge hon toppade svensktoppen och det är härligt när dom har lite mörkare röster, vissa skriker ju så man kunde tro dom var på väg att tuppa av.

I går lyssnade vi på Chan Chan i köket medan jag stekte potatis och sojafärssås. På torsdag ska vi lyssna på en Anita Lindblomlista på Spotify.

———-

Fundering: när män väl har vågat sig till att kramas gör dom det hårt, som om dom försöker imitera känslan av att bli upptryckt mot en betongvägg av en försupen polis som precis blivit lämnad av sin fru. Varför? What’s the point med att kramas in the first place?

Bilden är förresten från Gatukonst.se, otroligt inspirerande hemsida om man vill pryda sin stad.

Fred ut.

Annonser
One Comment leave one →
  1. 26 maj 2011 8:53

    Det sprider sig ett leende över mitt ansikte. Om alla ändå kunde se livet precis som du gör.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: