Skip to content

rita din egen streckade linje

18 maj 2011

Vad har du för matfilosofi? frågade han mig med ett intresserat men något förläget ansiktsuttryck, som om han nästan skämdes över hur frågan lät när den kom ut. Ja, du gör ju ofta väldigt bra mat liksom.

Där slog det mig återigen. Hur lätt vi har att lura varandra. Hur en egenskap i ens lilla lilla skyltfönster mot yttervärlden gör att förbipasserande ser tio till av bara farten och tror att det där är allt. Den där butiken är ingenting för mig.

Man vet vem man är för sig själv men inte för andra. Och vem är man egentligen, sin självbild eller andras; det som är eller det som råkar komma ut? Förstår mycket väl att veganism kan verka klurigt för folk utan en tanke på att sluta äta animalier, jag har ju trots allt själv ätit animalier ända fram tills relativt nyligen, och jag förstår att en paj eller en gryta kan verka sjukt seriöst för folk som på sin höjd kokar makaroner och steker köttbullar. Det är ju jag för fyra år sedan. Ibland hänger man inte riktigt med i svängarna; man vet ungefär vilka reaktioner man kan förvänta sig men blir ändå lite förvånad. Hm.

—-

Idag har jag laddat ner 130 Pinguavsnitt (bukten där piraterna håller till). Sett 3 hittills. Pingu är det bästa barnprogrammet som finns, en formbar lervärld där barnen själva får klura på vad pingvinerna egentligen säger. En fråga bara: VART FAN HAR DEN KLASSISKA INLEDNINGSJINGELN TAGIT VÄGEN?! Sjukt besviken.

—-

Min matfilosofi är att hålla maten fri från animalier, hålla den någotsånär nyttig med grönsaker och sånt men inte snåla på sojagrädden. Fast jag är inte så säker på att jag vill kalla det matfilosofi. Filosofi betyder kärlek till visdom. Mat är mycket men så mycket visdom vet jag inte om det är. Jo, jag vet att filosofi har flera betydelser men ändå. Det klingar för matelitistiskt för min smak. Vad man ska kalla det? Jag vet inte. Mattänk. Matkänsla. Ja, en slags känsla är det nog.

Annonser
6 kommentarer leave one →
  1. 18 maj 2011 23:08

    Pingu är underbart! Men den nya signaturmelodin är fruktansvärd. 😦

  2. 26 maj 2011 8:51

    Väl skrivet. Det är en ren njutning att läsa om sakerna som pågår i ditt huvud.

  3. 07 juni 2011 9:13

    Ny blogg, ja. Jag förstår inte den här hatkärleken till bloggandet, som att det inte går att låta bli samtidigt som det kanske är precis det man borde göra.

    ps. man är sin egen självbild. så att du vet.

  4. 08 juli 2011 19:25

    när man jobbar med mat som jag så har man ingen matfilosofi, mer en slags hatkärlek att det är dethär jag lever på och andra lever av, som en livssymbios mellan mig och de i min stad. men samtidigt något man blir så himla trött på, nio timmar av dagen bakar jag, resten av dem tänker jag på allt nytt jag ska göra. det går liksom inte leva utan det längre.

  5. 10 juli 2011 10:05

    jag är klar med bageriutbildningen och jobbar nu som surdegsbagare på ett nyöppnat ställe i staden jag förut inte kunde kalla hem

  6. 28 augusti 2011 19:33

    ”Och vem är man egentligen, sin självbild eller andras; det som är eller det som råkar komma ut?”

    För dig så kanske det inte var det inlägget egentligen handlade om, men det var det som fastnade i mitt huvud. Kanske för att jag har tänkt på det en del den senaste tiden av mitt 17-åriga liv. För jag vet inte riktigt själv vem jag är ännu. Jag har en ”bild” om hur jag skulle vilja vara. Men om jag skulle fråga min umgängeskrets, mina klasskompisar eller min familj så skulle de nog inte beskriva mig så som jag själv skulle.

    Det kanske ska tilläggas att jag är väldigt blyg och har väldigt, väldigt svårt för att ta kontakt med människor, t.o.m de jag redan känner. Kanske skulle man kunna kalla det social inkompetens om man vill. Och ibland så gör jag det själv, fast i tystnad.

    Det jag egentligen ville få sagt är att jag har väldigt svårt för att säga mina åsikter, avslöja mina tankar och idéer och få fram vem jag är. Så jag är en person på utsidan, den som de flesta känner till. Men inom mig så kan jag vara helt annorlunda och det enda sättet för mig att visa vem jag är, är genom att skriva. Men det jag skriver klarar jag inte av att dela med mig av till människor som jag känner. Så jag är fast i samma läge som jag alltid varit.

    Har du svårt för att visa vem du är, den du vill vara?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: